Det är dags att redogöra händelseförloppet före, under och efter Sportsitzen.
Hösten 2010. Trycket är hårt på att KAV-Motion skall ordna sin tredje Sportsitz. Orken saknas en aning, samtidigt som det inte finns tillräckligt med inspiration inom styrelsen. Sitzen skjuts fram konstant, ingenting händer.
Februari 2010. KAV-Motions fotbollslag (ÅA:s fotbollslag) behöver pengar. Jag har svårt att somna en kväll när jag funderar över hur det här ska lösa sig. Svaret står hela tiden framför mig, och mitt i allt inser jag att fotbollslaget kan åta sig uppdraget och tjäna nån hundring på arrangemanget.
Efter en sömnlös natt ringer jag följande morgon upp Thomas Karv och förklarar att problemet är löst. Vi kallar till en palaver, går igenom arrangemanget, slår fast ett datum (16.3) och ett event på Facebook skapas.
Efter tre dygn har vi 130 "Attending" och 120 "Maybe attending".
Biljettsläppet äger rum mitt i sportlovsveckan, 2.3. Karv drar fram ett blankt papper och skriver "Uppvärmningssitz 16.3 kl. 19.00" som fungerar som en fin plansch. Karv säljer 110 biljetter på en timme, Hanken säljer 35 och vi beslutar att vi säljer ytterligare 15 biljetter veckan därpå.
Planeringen av sitzen görs på ett, sedvanligt, manligt sätt. Utrymmet i Academill bokas och mat beställs. Dagen innan sitzen köps all dricka och alarmen i Academill omjusteras.
DAGEN S (som i Sportsitz):
Sångbladet blir färdigt kl. 14.30. Undertecknad börjar masskopiera alla sångblad. Alla kopieringsappareter i byggnaden skär sig. Jag tappar humöret och uppträder som en Tourettes-sjuk man i Havtornsgången. Allt ordnar sig efter att jag fifflat lite extra med apparaterna. Det är 2,5 h till sitzstart och jag åker hem.
Tar en dusch hemma. Byter om och tar med mig lite öl och pennor. Det är 1 h 45 min kvar tills gästerna tas emot då jag kommer till Academill. Pratar med restaurangen och de börjar ha det mesta på klart.
Det är inte många pojkar som kommer till "utsatt tid" inför sitzen, men alla kommer senast 1 h före gästerna kommer. 42 bord och 174 stolar placeras fram. Drickan bärs fram. Dukarna och sittordningen placeras ut.
Janek, min toastiskollega börjar vara nervös. Det är jag också, men jag försöker att inte visa det för att hålla uppe moralen. Alla jobbar under besynnerliga förhållanden och under enorm press, så visar en endaste man tecken på svaghet så är slaget förlorat.
Maki stansar sångblad. Henkka får inte logiken till alla 10500 papper att fungera. Maki fortsätter stansa. Sami och Jesse bunkrar sig bakom baren. Jag börjar känna mig trygg.
De första gästerna skymtas. Foajén är fortfarande ett enda virrvarr. Jag skickar iväg Pate för att skaffa ytterligare växelpengar. Janek börjar undra om vi ska planera sitzen.
En halvtimme tills sitzen skall börja, jag och Janek är nervösa, men vi sätter oss ner och går igenom hur vi skall toasta det hela. Från ett WC-fönster ser jag att kön till sitzen går ända ut till brandgatan och jag beslutar mig för att gå ner och se vad som händer.
Slut på växelpengar. Karv har sprungit iväg för att växla. När han kommer tillbaka har han varit till fyra ställen och har inte alltför mycket småpengar på sig även efter det. Alla vill låtsas vara rika och betala med 20 euros sedlar.
Jag och Janek vinner lite tid och vi planerar ytterligare över hur vi skall jävlas med Rasse Petell på bästa möjliga sätt. Fiilisen bland deltagarna syns tydligt. De förväntar sig mycket.
19.15 kör vi igång. Alla sätter sig. Janek undrar varför det tar så länge för dem att sätta sig. Vi står 2 våningar högre upp och tittar ner över publiken. Vi presenterar oss och allt går bra så här långt, jag kör igång med "Helan" och Janek fyller i med en stark röst de två sista raderna. Publiken är för ivrig och låter inte honom sjunga färdigt.
Vi kommer ner till foajén och börjar vår show. Deltagarna är taggade och vi får inte en lugn stund med Janek. "Tempo" på "tempo" ropas och vi börjar vara rädda för att tappa kontrollen.
Maten är färdig. Vi utlyser "konferens" och lägger hög volym på musiken. Folk börjar ha svårt att sitta stilla. Efter maten märker vi även att folk inte bryr sig om tävlingar eller annat spex. Vi beslutar oss för att improvisera och att ha alla och tävla. Tom börjar spela mainstream-musik och vi ber alla av deltagarna att stiga upp på sina stolar och sjunga med. Jag och Janek hoppar runt som babianer och fortsätter inspirera publiken.
Kaffet kommer. Vi utlyser paus. De flesta är i sådant skick att de inte ens vet att vi serverar kaffe. Sport vinner Mestis. Jublet hörs ända till St: Michaels.
Servitörerna ropas upp på bordet och det här är inte längre en sedvanlig sitz. Vi glömde punschen.
Servitörerna har fiilis. Pojkarna kör luftgitarr vid sidan om borden och häller ut mer dricka åt folk. Jag och Janek ropas upp på bordet. Vi kör sista avslutande låten, vår alldeles egen, "Med IFK". Till sist spelar Tom "Dirlandaa" och vi kör "tåget" runt i Academill.
Vi städar. Folk har grisat. Folk har festat. Det gör dock inget, sitzen har varit en succé. Jag kommer till Ollis. Alla är där. Många andra också. Jag sänker några drinkar och når en nivå jag inte haft på länge. Karv önskar "Mayhem" åt mig och jag är som en liten pojke när jag får skämma ut mig uppe på scen.
Inget "Dancing On My Own" för någon igår. Antar jag.